Brandsäkerhet på skeppsvarv med hjälp av trådlöst skydd
Det finns en betydande risk för bränder i anslutning till skeppsvarv och varvsverksamhet, men det kan vara svårt att hitta lösningar som passar de unika kraven. Sjöfartsindustrin kräver omfattande säkerhetsåtgärder för att upptäcka och förebygga bränder i dessa miljöer, men många hävdar att de nuvarande metoderna är föråldrade och behöver förbättras. I den här artikeln utforskar vi utmaningarna och vad som krävs för att revolutionera brandskyddet på skeppsvarv.
Det råder ingen tvekan om att brand utgör ett stort hot mot fartyg och båtar till havs, men riskerna på land är kanske mindre kända. Som på alla aktiva byggarbetsplatser finns det flera potentiella faror i dessa tunga industriområden, med ytterligare utmaningar på grund av deras läge och specifikationer. Studier som genomförts av International Association of Classification Societies (IACS) visar att brandincidenter inträffar oftare i dessa miljöer än vad många inser. U.S. Government Accountability Offshore (GAO) har också nyligen uppmanat den amerikanska marinen att förbättra sitt säkerhetsarbete och belyst bristen på standardiserad utvärdering och inlärning av brandsäkerhet.
GAO tog fram en studie som svar på de mer än 4 miljarder dollar i beräknade skador från fartygsbränder under underhåll från maj 2008 till december 2022, vilket inkluderade förlusten av USS Bonhomme Richard. Efter denna studie gav GAO tre rekommendationer till US Navy för att effektivt lära sig av dessa katastrofer, analysera effekterna och sätta upp mål för hela flottan. Dessa incidenter understryker det akuta behovet av avancerade brandskyddsåtgärder på skeppsvarv och i skeppsbyggnadsprocesser.
En komplex miljö
Det är allmänt känt inom skeppsbyggnadsindustrin att underhåll av fartyg är en viktig orsak till bränder efter flera rapporter under de senaste åren. År 2012 ledde en brand på USS Miami till att fartyget togs ur drift i förtid efter att reparationskostnaderna skjutit i höjden till uppskattningsvis 700 miljoner dollar. Därefter drabbades USS Oscar Austin av en brand under underhåll 2018 som försenade dess återkomst till flottan. År 2019 kritiserade befälhavaren för USS Fitzgerald Ingalls skeppsbyggnadsvarv för mer än 15 brandsäkerhetsincidenter som en del av en månatlig statusrapport, där bristen på brandsäkerhet beskrevs som "ett stort problem" på vägen som kunde leda till en "katastrofal brandhändelse ombord". Orsakerna är ofta kopplade till mängden "heta arbeten" som utförs i närheten av mycket lättantändligt material. Detta inkluderar svetsning, slipning och skärning av stål med brännare, vilket orsakar öppna lågor och fritt flygande gnistor.
Det finns gott om brännbara material på varv och fartyg, bland annat förvaring av bränsle, smörjmedel, färger och lösningsmedel. Lägg därtill den stora mängden last, träkonstruktioner, byggmaterial och skräp, så ökar risken för att en brand sprider sig snabbt. Det finns också sofistikerade elektriska system på fartyg och varv, vilket innebär att det finns risk för elektriska fel som kan leda till brand.
Varvens övergripande karaktär och utformning gör också att det kan vara svårt att upptäcka, släcka och utrymma bränder. Det finns många trånga utrymmen på fartygen och det är svårt att navigera runt fartyget, ofta med branta väggar, stegar, ojämna ytor och närhet till öppet vatten. Hälso- och säkerhetsåtgärder omfattas av OSHA (Occupational Health and Safety Administration) i USA, som måste följas, och brott mot dessa bestämmelser kan skada projekt och ägarens rykte.
Söker efter lösningar
Historiskt sett har brandsäkerhet inom skeppsbyggnad varit ett problem utan några egentliga lösningar. Vanligtvis upprättas en brandsäkerhetsplan på fartygsbyggen med olika förebyggande metoder och riskbedömningar för att förstå var en brand kan uppstå.
Manuella brandvakter finns också på plats för att övervaka verksamheten och larma i händelse av en nödsituation. Detta är naturligtvis en kostsam och fysiskt krävande uppgift som också är känslig för mänskliga fel. På skeppsvarv är miljöerna också utsatta för höga ljud och farliga distraktioner, vilket gör det svårare att nå fram med varningar.
Dessutom används automatiserade brandsäkerhetssystem för att utlösa evakuering och brandbekämpning genom olika sensorer, t.ex. rökdetektorer. Ofta är dessa system dock föråldrade, med kablar som kan kapas av misstag av entreprenörer och som ofta är kostsamma att installera och underhålla. På grund av den komplexa layouten på ett skeppsvarv är trådbundna system också begränsade i fråga om var de kan användas och kanske inte kan nå platser som kräver övervakning.
En ny horisont för brandsäkerhet
För att effektivt hantera brandriskerna på varv och under fartygsbyggandet är det viktigt att branschen tittar på nya och innovativa åtgärder tillsammans med förbättrad utbildning och planering. Ett av sätten att uppnå detta är genom trådlösa system som kan hantera de aktuella problem som varven står inför. Genom att ta bort behovet av att installera permanenta kablar kan anläggningarna övervakas mer effektivt med heltäckande täckning. Genom att använda tillfälliga enheter som kan placeras ut över hela fartyget och dess omgivning finns det möjlighet att upptäcka rök, värme och lågor i alla hörn av miljön. Dessa enheter kan sedan skicka ut varningar för att få till stånd en reaktion och evakuering, vilket håller team och platser säkra.
Ramtechs WES3-system är ett bra exempel på detta och har använts effektivt på skeppsvarv för att ge sinnesro 24/7. I kombination med ett notifieringssystem, som Ramtechs REACT, kan realtidsvarningar skickas via WES-enheterna till mobila enheter när och var som helst, vilket ger en snabb respons och gör att personalen kan se platsen även när de är frånvarande. Utöver dessa revolutionerande system måste säkerhetsutbildning och säkerhetsprotokoll prioriteras för att betona hur brand kan förebyggas eller kontrolleras på ett adekvat sätt, vilket skyddar liv och egendom.
Detta skulle kunna ske genom oberoende utbildningsprogram och beredskapsplaner som är skräddarsydda för varje specifikt varv eller fartyg - dessa skulle behöva övas rutinmässigt för att säkerställa att de är robusta. Men kanske är det som behövs för branschen ett samarbete för att få till stånd branschgemensamma standarder som gör det möjligt för alla varv att följa bästa praxis.